Ömsom hopp ömsom förtvivlan.
Jag stickar dominorutor för fullt och ena stunden är jag helt nöjd med resultatet för att nästa undra om det hela ska bli något. I lördags blev det mycket dansövning. Jag stickade rutor, repade upp och stickade på nytt. På söndagen tyckte jag att jag hade stegen och takten inne och det gick som tåget. Igår blev jag tveksam på nytt, få se hur det känns ikväll.
Jag har inte börjat sticka på varken vantarna eller novemberstrumporna än. Jag vill ha dominorutorna under kontroll så jag vet att överdelen av tröjan blir bra innan jag börjar på något nytt. Ikväll ska jag sticka igen för att i natt sova på tåget till Stockholm. Jag kanske kan börja på vantarna sen när jag ska åka hem igen. Jag har svårt att vänta med dem. På fredag bär det iväg ut till ön. Det blir gåsmiddag på Turistgården på lördagskväll. Det ska bli jättegott. På måndag ska jag på tjänsteresa igen. Denna gång till Frankfurt och där blir det inget stickat. Tröjan är ju för klumpig att dra med på tåg, båt och flyg. Jag måste alltså sticka rutor för fullt ikväll, i morgon kväll och på söndag för jag vill bli klar med dem. Vad jag ska göra om jag inte får ihop dem till en vettig överdel vill jag bara inte tänka på.
